German |
has gloss | deu: Als Altchinesisch (auch archaisches Chinesisch) wird im Allgemeinen die chinesische Sprache der Zhou-Dynastie 256 v. Chr. bezeichnet, wobei die Definition je nach Sichtweise variiert. |
lexicalization | deu: Altchinesische Sprache |
French |
has gloss | fra: Le chinois archaïque est la langue parlée en Chine avant la dynastie Han. Comme lécriture chinoise nindique pas directement la prononciation, il est nécessaire pour la reconstruire d'effectuer une recherche spécifique. Le premier à avoir tenté de reconstituer ces états anciens de la langue chinoise est le sinologue suédois Bernhard Karlgren. |
lexicalization | fra: Chinois archaique |
lexicalization | fra: Chinois Archaïque |
Indonesian |
has gloss | ind: Bahasa Tionghoa Kuno , atau Bahasa Tionghoa Arkais seperti digunakan oleh ahli linguis Bernhard Karlgren, merujuk kepada bahasa Tionghoa yang dipertuturkan dari masa Dinasti Shang (berakhir pada sekitar tahun 1045 SM menurut penelitian terkini), sampai ke masa Dinasti Han pertama (206 SM sampai 9 M). Ada beberapa sub-periode yang berbeda dalam waktu lama ini. Istilah ini yang beroposisi dengan bahasa Tionghoa Pertengahan dan bahasa Tionghoa Modern, biasanya dipakai dalam bidang fonologi sejarah bahasa Tionghoa, yang mencoba merekonstruksi pengucapan bahasa Tionghoa Kuno. |
lexicalization | ind: bahasa Tionghoa Kuno |
Italian |
has gloss | ita: Lantico cinese (cinese semplificato: 上古汉语; cinese tradizionale: 上古漢語; pinyin: shànggǔ hànyǔ) o cinese antico, o anche cinese arcaico secondo la definizione del linguista Bernhard Karlgren, si riferisce al cinese parlato dalla Dinastia Shang (Età del bronzo cinese, finita nellXI secolo a.C.), fino a buona parte della prima Dinastia Han (dal 206 a.C. al 9 d.C.). Ci sono parecchi distinti sottoperiodi all'interno di quel lungo intervallo di tempo. Il termine, in contrapposizione al medio cinese ed al cinese moderno, si usa di solito nella fonologia storica cinese, che tenta di ricostruire il modo in cui il cinese antico era pronunciato. |
lexicalization | ita: antico cinese |
Japanese |
has gloss | jpn: 上古音(しょうこおん、または、じょうこおん)とは、周代・漢代頃の中国語および漢字音の音韻体系をいう。字音を今音(現代音)と古音(古代音)に分け、古音を上古・中古・近古の3つに分けたものの1つである。 |
lexicalization | jpn: 上古音 |
Malay (macrolanguage) |
has gloss | msa: Bahasa Cina Lama (Bahasa Cina Kuno atau Bahasa Cina Purba, ) merupakan bahasa Cina yang ditutur sejak Dinasti Shang (Zaman Gangsa China, berakhir abad ke-11 SM), sehingga Dinasti Han Awal (206 SM hingga 9 M). Istilah ini, di samping Bahasa Cina Pertengahan dan Bahasa Cina Moden, sering dipakai dalam bidang kaji selidik fonologi Cina bersejarah, yang bertujuan membina semula sistem sebutan bahasa Cina lama. |
lexicalization | msa: Bahasa Cina Lama |
Polish |
has gloss | pol: Język starochiński, albo archaiczny język chiński, był używany w Chinach w okresie od XI do III wieku p.n.e., nazywanym w chińskiej historiografii okresem rządów dynastii Zhou. |
lexicalization | pol: Język starochiński |
Portuguese |
has gloss | por: Chinês antigo (em chinês simplificado: 上古汉语; chinês tradicional: 上古漢語; pinyin: shànggǔ hànyǔ) ou chinês arcaico é o termo que designa a língua chinesa falada desde a dinastia Shang (Idade do Bronze da China, que terminou no século XI a.C.) até a primeira dinastia Han (206 a.C. a 9 d.C.). Existem diversos subperíodos distintos do antigo chinês dentro desta grande extensão de tempo, e o termo - em contraste ao que é feito com os termos chinês médio e chinês moderno - costuma ser usado com frequência em relação à fonologia histórica chinesa, que tenta reconstruir a maneira em que o chinês antigo era pronunciado. |
lexicalization | por: chinês antigo |
Russian |
has gloss | rus: Древнекитайский язык (上古漢語 Shànggǔ hànyǔ) — нормативный традиционный китайский литературный язык, начавший формироваться с XIV века до н. э. в долине реки Хуанхэ и, позднее, на более обширной территории Великой китайской равнины. |
lexicalization | rus: древнекитайский язык |
Serbian |
has gloss | srp: Старокинески , или „архаични кинески“, се односи на кинески језик говорен од доба династије Шанг (кинеско бронзано доба које је трајало до 11. века п. н. е.) до бивше династије Хан (од 206. п. н. е. до 9. н.е.). Постоји неколико различитих под-периода у том дугом периоду. Појам „Тау“, у односу на средњи кинески и савремени кинески језик, обично се користи у историјској кинеској фонологији која покушава да реконструише начин на који је старокинески говорен. |
lexicalization | srp: Старокинески језик |
Swedish |
has gloss | swe: Fornkinesiska (förenklade tecken: 上古汉语, traditionella tecken: 上古漢語, pinyin: shànggǔ hànyǔ) är den form av kinesiska som talades i Kina från ungefär 1300-talet, under senare delen av Shangdynastin, till grundandet av Qindynastin år 221 före vår tideräkning. Språket bevarades långt efter att det slutat användas i form av klassisk kinesiska, det skriftspråk som fram till 1900-talets början användes som gemensamt skriftspråk för samtliga kinesiska dialekter och även som litterärt språk i Japan, Korea och Vietnam. |
lexicalization | swe: fornkinesiska |
Wu Chinese |
lexicalization | wuu: 上古汉语 |
Chinese |
has gloss | zho: 上古汉语指的是商朝至漢朝时期的汉语。上古汉语的构拟不建立在歷史比較語言學的基础上,因為漢語並非拼音文字,不能從據於不同時代的「拼法」來推斷古時的讀音。這一原则和印欧语不同。 |
lexicalization | zho: 上古汉语 |