| has gloss | dan: Sveriges jernbanehistorie kan siges at tage sin begyndelse i 1798, da den første dokumenterede bane over jorden i Sverige blev anlagt, mellem minerne og havnen i Höganäs. Skinnerne var af træ og vognene blev trukket af heste. Allerede tidligere fandtes der simple sporbaner i miner, eksempelvis Falu koppargruva. Lignende træbaner blev anlagt i de følgende år, blandt andre i Värmland, men først i 1845 da greve Adolf Eugène von Rosen, "de svenske jernbaners fader", fik kongelig tilladelse til at anlægge jernbaner i Sverige, begynder den egentlige historie. På grund af pengemangel kunne han dog ikke føre sin plan ud i livet. I stedet byggede Claes Adelsköld, kaldet "Sveriges jernbanearbejder nummer 1", i 1849 den første jernbane i Sverige til almindelig trafik. Det var Frykstadbanan i Värmland. Heste blev de første år anvendt som trækkraft. I 1853 besluttede rigsdagen at staten skulle anlægge stambaner i Sverige, mens sidebanerne skulle anlægges af private virksomheder. Som leder af arbejdet blev Nils Ericson i 1855 udnævnt, og han fik stor indflydelse på det svenske jernbanenets udformning. |
| has gloss | swe: Sveriges järnvägshistoria kan sägas börja 1798, då den första dokumenterade banan ovan jord i Sverige byggdes, mellan gruvorna och hamnen i Höganäs. Rälsen var av trä och vagnarna drogs av hästar. Redan tidigare fanns det enkla spårbanor i olika gruvor, exempelvis Falu koppargruva. Liknande träbanor byggdes under de följande åren bland annat i Värmland, men det var först 1845 som greve Adolf Eugène von Rosen, de svenska järnvägarnas fader, fick kungligt tillstånd att anlägga järnvägar i Sverige. Av brist på pengar kunde han dock inte förverkliga sin plan. I stället byggde Claes Adelsköld, kallad Sveriges rallarbuse no 1 den första svenska järnvägen för allmän trafik 1849. Det var Frykstadbanan i Värmland. Hästar användes som dragkraft de första åren. |