| German |
| has gloss | deu: Als Musica ficta (von lat. fingere, PPP fictum „gestalten, (um)formen“; auch Musica falsa von lat. falsus „nachgemacht, unecht“; dt. etwa „abweichender Ton“) wurden in der Musiktheorie ab dem Beginn des 13. Jahrhunderts diejenigen Töne bezeichnet, die gemäß dem Solmisationssystem nicht in einem Hexachord vorkommen und nur durch Versetzungszeichen (\sharp und \flat) bzw. Transposition des Hexachords auf einen ungebräuchlichen Ausgangston als leitereigen erreichbar sind. Der Begriff bezog sich zunächst allein auf den Hexachord, später auch auf Skalen. Ein Grund dafür war die Vermeidung des Tritonus als diabolus in musica, woher auch die Intervallbezeichnung falsa quinta (etwa: „veränderte Quinte“) rührt. Mit der temperierten Stimmung verlor der Begriff im 16. Jahrhundert endgültig an Bedeutung. |
| lexicalization | deu: Musica ficta |
| French |
| has gloss | fra: On parle de musica ficta, par opposition à la musica recta, dans le cadre de la théorie des hexacordes et de la solmisation décrite par Guido d'Arezzo |
| lexicalization | fra: musica ficta |
| Dutch |
| has gloss | nld: Een fictum (gebruikelijker in het meervoud ficta) is een aanduiding in de muzieknotatie vanaf de Ars Nova tot in de renaissance. |
| lexicalization | nld: fictum |
| Portuguese |
| lexicalization | por: Musica ficta |
| lexicalization | por: Música ficta |
| Castilian |
| has gloss | spa: En la música europea anterior a 1600, el término musica ficta se refiere a niveles alterados cromáticamente, no anotados en la música, los cuáles solían ser improvisados por los intérpretes. |
| lexicalization | spa: Musica ficta |
| lexicalization | spa: Música ficta |
| Swedish |
| has gloss | swe: Musica ficta är läran om kromatik som oftast användes för att lösa upp ledtoner till finalis (tonikan) och för att undvika tritonus. Den användes mellan 1200- och 1500-talet. |
| lexicalization | swe: Musica ficta |